och när jag slutar tänka börjar jag förstå att Gud inte bryr sig

[ingenting] - varje steg är ett steg tillbaka, varje ord är en hopplös dröm

Idag vare jobb 8 timmar, och just nu vill jag mest hugga av mina ben, dom gör oooont. Att vara frukostvärdinna (var tvungen att skriva det, jag älskar det ordet! Låter så proffsigt..) är oerhört stressigt och påfrestande. Men roligt!
 
man måste vara en idiot för att kalla sig klok


Och än har jag inte blivit attackerad av zombies, hehe.

man måste vara liten för att vara stor

Sen köpte jag saltisar och polly, tog med mig min mor hem till Linns mor. Linns morfar dog i fredags natt, och imorgon ska de avliva sin hund, Hilda. Fan ta livet ibland. Eller fan ta döden? Seriöst, allt är så jävla orättvist. 

så länge jag går går jag i änglarnas spår

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0