och när jag slutar tänka börjar jag förstå att Gud inte bryr sig
[ingenting] - varje steg är ett steg tillbaka, varje ord är en hopplös dröm
Idag vare jobb 8 timmar, och just nu vill jag mest hugga av mina ben, dom gör oooont. Att vara frukostvärdinna (var tvungen att skriva det, jag älskar det ordet! Låter så proffsigt..) är oerhört stressigt och påfrestande. Men roligt!
man måste vara en idiot för att kalla sig klok
Och än har jag inte blivit attackerad av zombies, hehe.
man måste vara liten för att vara stor
Sen köpte jag saltisar och polly, tog med mig min mor hem till Linns mor. Linns morfar dog i fredags natt, och imorgon ska de avliva sin hund, Hilda. Fan ta livet ibland. Eller fan ta döden? Seriöst, allt är så jävla orättvist.
så länge jag går går jag i änglarnas spår
Idag vare jobb 8 timmar, och just nu vill jag mest hugga av mina ben, dom gör oooont. Att vara frukostvärdinna (var tvungen att skriva det, jag älskar det ordet! Låter så proffsigt..) är oerhört stressigt och påfrestande. Men roligt!
man måste vara en idiot för att kalla sig klok
Och än har jag inte blivit attackerad av zombies, hehe.
man måste vara liten för att vara stor
Sen köpte jag saltisar och polly, tog med mig min mor hem till Linns mor. Linns morfar dog i fredags natt, och imorgon ska de avliva sin hund, Hilda. Fan ta livet ibland. Eller fan ta döden? Seriöst, allt är så jävla orättvist.
så länge jag går går jag i änglarnas spår
man must dance
johnossi - we're the people, the lucky with the fragile bones
Hm, igår vare studiedag. Det var träning, sen air-soft. Fan ta min stolthet ibland får man väl säga. Ida "det är ingen idé att ens fråga om du vill va med, för du är så mesig." Typ. Och då skulle jag visa att det är jag visst inte. Men jooo, jag är en mes. Och jag fattar inte grejen med att leka krig? Seriöst, det är mest bara hemskt?
the ones who sit and worry about getting to old
Och sen vare lite skräckfilm på det. Eftersom vi redan konstaterat att jag är en mes, så kan vi också konstatera att skräckfilmer är det värsta jag vet. Jag fattar inte grejen med det heller. Rec såg vi, och det var det värsta jag varit med om. Nu tror jag att zombies kommer attackera mig hela tiden. Och att alla personer jag träffar kommer bita mig. Usch. Men vi hade trevligt i alla fall :)
we're the people, the happy with the broken hearts the ones who draw a picture and proclaim that it´s art
Idag har jag jobbat, och tänkte belöna mig med ett, eller två, avsnitt av OTH, mhm, abstinens! Och efter det lite OC kanske... följt av en film? MM, livet är hårt ibland.
a monkey needs to dance so do you
Hm, igår vare studiedag. Det var träning, sen air-soft. Fan ta min stolthet ibland får man väl säga. Ida "det är ingen idé att ens fråga om du vill va med, för du är så mesig." Typ. Och då skulle jag visa att det är jag visst inte. Men jooo, jag är en mes. Och jag fattar inte grejen med att leka krig? Seriöst, det är mest bara hemskt?
the ones who sit and worry about getting to old
Och sen vare lite skräckfilm på det. Eftersom vi redan konstaterat att jag är en mes, så kan vi också konstatera att skräckfilmer är det värsta jag vet. Jag fattar inte grejen med det heller. Rec såg vi, och det var det värsta jag varit med om. Nu tror jag att zombies kommer attackera mig hela tiden. Och att alla personer jag träffar kommer bita mig. Usch. Men vi hade trevligt i alla fall :)
we're the people, the happy with the broken hearts the ones who draw a picture and proclaim that it´s art
Idag har jag jobbat, och tänkte belöna mig med ett, eller två, avsnitt av OTH, mhm, abstinens! Och efter det lite OC kanske... följt av en film? MM, livet är hårt ibland.
a monkey needs to dance so do you
för det finns ingenting som passar mig
hästpojken - jag är dig, tills jag ändrar mig, är dig tills jag vänder mig
Jag har inget vettigt och säga egentligen.
det är så svårt att höra vad du säger, vad är det du egentligen vill säga?
Sitter mest här, låter bli att plugga, med Spotify som min trogne vän. Och tekoppen också såklart.
Och jag tänkte dela med mig av det som spelas mest på Spotify nu.
så säg mig vad vi väntar på, säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar här är allt förlorat
Med bandet, som kommer till Bongo i februari. Bandet, som kommer till Peace&Love. Med låten, som ligger 1a på P3 trackslista. Låten, som är grymmast just nu.
Gitarrer & bas, trummor & hat. Med Hästpojken. MM.
och någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va
long day
matchbox twenty - reach down your hand in your pocket, pull out some hope for me
Min dag började klockan 4.30, när klockan ringde och jag skulle upp och jobba. Bara 14 gäster idag på jobbet, så borde det va jämt! Gud så skönt.
Sen lite skola på det. Men det var helt okej.
Och så träning, och fika. Med Julle, Sofia och Filippa. Jag tycker om dom. Och jag och Ida har idag bestämt att nu ska vi bara vara med dom som vi tycker om, och som vi mår bra av. Varför annat liksom?
Sen var jag och Filippa och pratade för föräldrar om Peset och Samhäll-språk. Och det var roligt, believe it or not. Vi blev bjudna till lärarrummet efter det, och satt i en halvtimme och käkade räkmackor med våra lärare och rektorn. Haha, vi är såå tajta nu. Vuxenpoängen bara haglade över oss, och vi blir nog tilldelade 2010 års fjäskpris.
Så ja, lång dag. Och nu förtjänar jag en lång natt, med djup sömn.
it's been a long day
vi mot världen
kent - och jag ler, för du blir min räddning
jag tänker inte alls gå på fjortisfest. jag tänker sitta hemma och tycka synd om mig själv, och känna mig älskad.
http://iddarojens.blogg.se
läs, och förstå att jag har världens bästa kompis.
som är den bästa människa jag vet.
och jag skulle inte klara mig utan henne.
när bomben faller vill jag vara där du är
vi mot världen
jag tänker inte alls gå på fjortisfest. jag tänker sitta hemma och tycka synd om mig själv, och känna mig älskad.
http://iddarojens.blogg.se
läs, och förstå att jag har världens bästa kompis.
som är den bästa människa jag vet.
och jag skulle inte klara mig utan henne.
när bomben faller vill jag vara där du är
vi mot världen
håll mitt hjärta
björn skift - håll mitt hjärta, håll min själ
Jo, igår var en av dom värsta dagarna i mitt liv. Fyfan. Men så skönt att det är över.
Och det var vackert. Vi hade ett bildspel, vacker musik och allt var perfekt. Precis som han skulle vilja ha det. Men det är inte så stor tröst, när han inte är där. Jag saknar honom så jävla mycket.
Och i min dödstunnel kommer det stå - du har gråtit 700 000 liter tårar. Borde dom inte ta slut nångång?
säg att du menar och vill mig väl
Idag har han varit borta en månad också, exakt. Det känns konstigt. Det känns som att han har varit borta en evighet, men samtidigt som att jag träffade honom igår.
morfar & mormor
Men nu ska jag försöka gå vidare med mitt liv. Det känns som en lättnad att begravningen har varit. Nu kan man lämna allt det jobbiga bakom sig, och bara ta med sig alla bra minnen. Som det finns tusentals av.
Och det blir att gå vidare redan nu, göra sig i ordning för fjortisfest. Gud vad jag taggar sönder. Men det är smällar man får ta ibland, när man ändå vill träffa sina gamla kompisar.
ta mina händer och gör mig hel, ta mitt hjärta, ta min själ
Jo, igår var en av dom värsta dagarna i mitt liv. Fyfan. Men så skönt att det är över.
Och det var vackert. Vi hade ett bildspel, vacker musik och allt var perfekt. Precis som han skulle vilja ha det. Men det är inte så stor tröst, när han inte är där. Jag saknar honom så jävla mycket.
Och i min dödstunnel kommer det stå - du har gråtit 700 000 liter tårar. Borde dom inte ta slut nångång?
säg att du menar och vill mig väl
Idag har han varit borta en månad också, exakt. Det känns konstigt. Det känns som att han har varit borta en evighet, men samtidigt som att jag träffade honom igår.
morfar & mormor
Men nu ska jag försöka gå vidare med mitt liv. Det känns som en lättnad att begravningen har varit. Nu kan man lämna allt det jobbiga bakom sig, och bara ta med sig alla bra minnen. Som det finns tusentals av.
Och det blir att gå vidare redan nu, göra sig i ordning för fjortisfest. Gud vad jag taggar sönder. Men det är smällar man får ta ibland, när man ändå vill träffa sina gamla kompisar.
ta mina händer och gör mig hel, ta mitt hjärta, ta min själ
M
kent - du faller handlöst framför mig, på din väg mot okända land
Dagen igår var bra. Skola, sen träning med Julle, Linnea och Lisa. Sen bio med massa folk. Det var supertrevligt.
det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt
Men igår var också inte bra. Det brast.. Efter att ha kört hem Ida och Jennifer till Mullsjö, körde jag förbi mormors hus. Och tänkte att jag måste hinna åka till Ekelund, morfars hus, innan begravningen på fredag när vi ska dit. Och då slog det mig. Och det verkligen slog ner mig. Okej att jag har varit ledsen innan, men inget som det här. Det känns som muren jag har byggt omkring mig, för att kunna vara glad och kunna fortsätta leva, den rasade. Jag insåg. Jag insåg att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Aldrig någonsin igen. Så jag bröt ihop. Jag hittade ingen hejd på tårarna, och min kropp tillhörde inte mig längre. Kunde inte kontrollera mig själv. Jag skakade, skrek och grät. Och den stora jävla klumpen som har varit där alldeles för länge, har nu växt sig ännu större inuti mig.
och i drömmen håller du i min hand
Jag messade Ida i alla fall. Hon kastade sig in i bilen direkt och kom till mig i lilla Habo, med chokladen i högsta hugg. Det betyder så jävla mycket. Att veta att man har någon som alltid är där för en. Jag vet att jag har min familj, men jag vill inte att dom ska behöva oroa sig för mig också. Dom har sin egen sorg att bära på. Så ja, alla borde ha en Ida.
Min terapi idag var att inte gå till skolan, Ida, choklad och munkar, och massa avsnitt av OC. Trots att klumpen vägrar att ge sig av, kan man tänka på annat för en stund.
Men sen sjunger Ingenting "jag kunde varit en brandman" på mitt Spotify, och då går det inte längre.
Och när man mår så här, när muren har rasat och man har gått in i en vägg, är det svårt att göra sig mentalt förberedd för morgondagen, för livet. Morgondagen som kommer bli en av dom värsta dagarna i mitt liv.
i en värld där ingenting har något värde utom minnet av allt som var vårt
jag tog en roll när du blev sjuk, en roll som krävde hårdare hud
min kraftreserv den tar snart slut, som min tro på en ingripande gud
i ditt stora hjärta börjar slagen bli små, och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Dagen igår var bra. Skola, sen träning med Julle, Linnea och Lisa. Sen bio med massa folk. Det var supertrevligt.
det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt
Men igår var också inte bra. Det brast.. Efter att ha kört hem Ida och Jennifer till Mullsjö, körde jag förbi mormors hus. Och tänkte att jag måste hinna åka till Ekelund, morfars hus, innan begravningen på fredag när vi ska dit. Och då slog det mig. Och det verkligen slog ner mig. Okej att jag har varit ledsen innan, men inget som det här. Det känns som muren jag har byggt omkring mig, för att kunna vara glad och kunna fortsätta leva, den rasade. Jag insåg. Jag insåg att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Aldrig någonsin igen. Så jag bröt ihop. Jag hittade ingen hejd på tårarna, och min kropp tillhörde inte mig längre. Kunde inte kontrollera mig själv. Jag skakade, skrek och grät. Och den stora jävla klumpen som har varit där alldeles för länge, har nu växt sig ännu större inuti mig.
och i drömmen håller du i min hand
Jag messade Ida i alla fall. Hon kastade sig in i bilen direkt och kom till mig i lilla Habo, med chokladen i högsta hugg. Det betyder så jävla mycket. Att veta att man har någon som alltid är där för en. Jag vet att jag har min familj, men jag vill inte att dom ska behöva oroa sig för mig också. Dom har sin egen sorg att bära på. Så ja, alla borde ha en Ida.
Min terapi idag var att inte gå till skolan, Ida, choklad och munkar, och massa avsnitt av OC. Trots att klumpen vägrar att ge sig av, kan man tänka på annat för en stund.
Men sen sjunger Ingenting "jag kunde varit en brandman" på mitt Spotify, och då går det inte längre.
Och när man mår så här, när muren har rasat och man har gått in i en vägg, är det svårt att göra sig mentalt förberedd för morgondagen, för livet. Morgondagen som kommer bli en av dom värsta dagarna i mitt liv.
i en värld där ingenting har något värde utom minnet av allt som var vårt
jag tog en roll när du blev sjuk, en roll som krävde hårdare hud
min kraftreserv den tar snart slut, som min tro på en ingripande gud
i ditt stora hjärta börjar slagen bli små, och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
ge mig en vinterdrog
kent - ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har
Idag gick jag hem från skolan på grund av migränanfall. Jag har köttiga skoskav på mina hälar och tår. Jag är kroniskt trött. Som min pappa brukar säga - lika bra att skicka mig på nödslakt !
Men för att bota alla mina kroppsliga besvär, tänkte jag bänka mig framför tvn nu vid halv tio, se P3 guldgala (Kent, Johnossi, Timo, Mando, Hassle, Grega, Fibes, Ingenting!) med en kopp te och ska nog kunna lyckas hitta en kaka också. Ultimat tisdagskväll skulle jag vilja kalla det!
kom nu jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs
Idag gick jag hem från skolan på grund av migränanfall. Jag har köttiga skoskav på mina hälar och tår. Jag är kroniskt trött. Som min pappa brukar säga - lika bra att skicka mig på nödslakt !
Men för att bota alla mina kroppsliga besvär, tänkte jag bänka mig framför tvn nu vid halv tio, se P3 guldgala (Kent, Johnossi, Timo, Mando, Hassle, Grega, Fibes, Ingenting!) med en kopp te och ska nog kunna lyckas hitta en kaka också. Ultimat tisdagskväll skulle jag vilja kalla det!
kom nu jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs
I'm yours
the script - you wrap you thoughts in works of art and they're hanging on the walls of my heart
Idag har jag prioriterat, som är lite min grej. Jag prioriterade träning med Sofia och Julia, och bastning med Ida och Jennifer framför skolarbete. Och det känns så jävla rätt.
Och just nu prioriterar jag att sitta framför datorn när jag borde sova.
Och det var väl typ det jag hade att säga. För att det inte ska bli ett så tattigt inlägg, slänger jag in en låt också tänkte jag. En mycket fin låt, som passar perfekt innan läggdags!
Och sen bara råååkade det vara bilder från Twilight och Edward Cullen... hm, så kan det gå !
you're the only angel in my life
Idag har jag prioriterat, som är lite min grej. Jag prioriterade träning med Sofia och Julia, och bastning med Ida och Jennifer framför skolarbete. Och det känns så jävla rätt.
Och just nu prioriterar jag att sitta framför datorn när jag borde sova.
Och det var väl typ det jag hade att säga. För att det inte ska bli ett så tattigt inlägg, slänger jag in en låt också tänkte jag. En mycket fin låt, som passar perfekt innan läggdags!
Och sen bara råååkade det vara bilder från Twilight och Edward Cullen... hm, så kan det gå !
you're the only angel in my life
verkligen
kent - och jag blir verkligen så glad
Igår skulle mormor ha fyllt 66 år. Idag planerade vi morfars begravning. På uppfarten stod hans bil och jag tänkte åh, är morfar också här? Jag ska försöka skriva en dikt till begravningen.
Och det är i stunder som denna som jag måste undvika att gå ner mig helt. Det bästa är väl att umgås med vänner och familj. Men sen måste jag säga, att min spellista "och jag blir verkligen så glad" är jävligt bra att lyssna på just nu. Musik som gör en så glad att man inte kan sitta still och får en att känna att man klarar av precis vad som helst.
Andreas Grega – Dom hade mycket att säga
Augustana – Either way, I'll break your heart someday
Backstreet boys – Larger than life
Coldplay – Viva la vida, Violet Hill
Empire of the sun – walking on a dream, We are the people
Erik Hassle – Don't bring flowers after I'm dead
Fibes, Oh! Fibes – Love child
Florence Valentin – Pokerkväll i Vårby gård, Upp på sociala, ner på systemet
Franz Ferdinand – No you girls
Hockey – Song away
Håkan Hellström – Alla. Mest - Känn ingen sorg för mig Göteborg, Kom igen Lena!, Tro och tvivel, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Jack's mannequin – The mixed tape
Jet – are you gonna be my girl, She's a genius
John ME – Run, Love is my drug
Johnossi – Party with my pain, Man must dance, execution song
Jumper – Hon har ett sätt
Keane - Spiralling, Everybody's changing
Kent – Många. Mest - Halka, Revolt III, Musik non stop, Blåjeans, Idioter, Vy från ett luftslott, Våga vara rädd
Lasse Lindh – nästan alla. Mest - En högerkrok och riktigt blod, Jag ska slåss i dina kvarter, Kom kampsång
Mando Diao – Dance with somebody, Gloria, The shining
Matchbox twenty – Damn, Push, Disease
MGMT – time to pretend
Need to breathe – Moving on
Owl city – fireflies
Parken – åt helvete med himlen
Robbie Williams - Angels
Santana ft. Rob Thomas - Smooth
The hives – tick tick boom
The fray – you found me
The killers – Mr. Brightside, Somebody told me, Andy you're a star
Timo Räisänen – Sixteen, About you now, Let's kill ourselves a son, I'm sorry Shirley
Travis - Re-offender
MM, lyssna nu. Eller när det behövs. Att bli lite glad igen.
Nu måste jag skriva uppsats, och massa andra måsten. Men först måste jag rensa huvet med en promenad tillsammans med min vän iPoden.
för du är verkligen precis som jag
Igår skulle mormor ha fyllt 66 år. Idag planerade vi morfars begravning. På uppfarten stod hans bil och jag tänkte åh, är morfar också här? Jag ska försöka skriva en dikt till begravningen.
Och det är i stunder som denna som jag måste undvika att gå ner mig helt. Det bästa är väl att umgås med vänner och familj. Men sen måste jag säga, att min spellista "och jag blir verkligen så glad" är jävligt bra att lyssna på just nu. Musik som gör en så glad att man inte kan sitta still och får en att känna att man klarar av precis vad som helst.
Andreas Grega – Dom hade mycket att säga
Augustana – Either way, I'll break your heart someday
Backstreet boys – Larger than life
Coldplay – Viva la vida, Violet Hill
Empire of the sun – walking on a dream, We are the people
Erik Hassle – Don't bring flowers after I'm dead
Fibes, Oh! Fibes – Love child
Florence Valentin – Pokerkväll i Vårby gård, Upp på sociala, ner på systemet
Franz Ferdinand – No you girls
Hockey – Song away
Håkan Hellström – Alla. Mest - Känn ingen sorg för mig Göteborg, Kom igen Lena!, Tro och tvivel, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Jack's mannequin – The mixed tape
Jet – are you gonna be my girl, She's a genius
John ME – Run, Love is my drug
Johnossi – Party with my pain, Man must dance, execution song
Jumper – Hon har ett sätt
Keane - Spiralling, Everybody's changing
Kent – Många. Mest - Halka, Revolt III, Musik non stop, Blåjeans, Idioter, Vy från ett luftslott, Våga vara rädd
Lasse Lindh – nästan alla. Mest - En högerkrok och riktigt blod, Jag ska slåss i dina kvarter, Kom kampsång
Mando Diao – Dance with somebody, Gloria, The shining
Matchbox twenty – Damn, Push, Disease
MGMT – time to pretend
Need to breathe – Moving on
Owl city – fireflies
Parken – åt helvete med himlen
Robbie Williams - Angels
Santana ft. Rob Thomas - Smooth
The hives – tick tick boom
The fray – you found me
The killers – Mr. Brightside, Somebody told me, Andy you're a star
Timo Räisänen – Sixteen, About you now, Let's kill ourselves a son, I'm sorry Shirley
Travis - Re-offender
MM, lyssna nu. Eller när det behövs. Att bli lite glad igen.
Nu måste jag skriva uppsats, och massa andra måsten. Men först måste jag rensa huvet med en promenad tillsammans med min vän iPoden.
för du är verkligen precis som jag
LSD, någon?
kent - ingen kommer hit för att återvända, man tänker på sig själv först ingen annan
Igår vare utgång. Hm, vad ska man säga ? Jönköping har Sveriges sämsta uteställen tror jag. Sämst musik i hela världen var det också. Dunk dunk dunk. Meeeen, vi hade kul ändå! Det blir vad man gör det till liksom.
och helgen exploderar
Jag missade Grammisgalan också. Men vilken tur att det finns webb-tv! Så idag ska jag spendera dagen med Kent. Se dom kamma hem två grammisar, men också lyssna på P3 star där det är intervju. Mm! Perfekt uppladdning för konserten om typ två månader. Tagget är pååå
jag finns här för dig
Igår vare utgång. Hm, vad ska man säga ? Jönköping har Sveriges sämsta uteställen tror jag. Sämst musik i hela världen var det också. Dunk dunk dunk. Meeeen, vi hade kul ändå! Det blir vad man gör det till liksom.
och helgen exploderar
Jag missade Grammisgalan också. Men vilken tur att det finns webb-tv! Så idag ska jag spendera dagen med Kent. Se dom kamma hem två grammisar, men också lyssna på P3 star där det är intervju. Mm! Perfekt uppladdning för konserten om typ två månader. Tagget är pååå
jag finns här för dig
Light up, light up, as if you have a choice
snow patrol - to think i might not see those eyes makes it so hard not to cry
Idag var bra. Typ. Kort skoldag, sen lunch och träning med Linnea. Och nu sitter jag här med en avfallspåse på huvudet, i väntan på att bli av med min råttfärgsutväxt.
Morfars gamla kompis var här innan också. Jobbigt. Han berättade om hur stolt morfar var över oss hela tiden. Och vi var stolta över honom. Alla som nånsin har träffat honom, vet att han var den snällaste människan på jorden. Som funnits någonsin. Det fanns inte en liten atom i nån av hans gener som innehöll ondska. Över huvud taget.
Jag är inte på topp nu heller. Jag har ständigt PMS känns det som. Jag kan inte sova på nätterna, och det enda jag gör är att vara arg och ledsen. Men det vore konstigt om det inte vore så kanske?
Jag är arg på livet. För att det är så jävla orättvist.
Jag är ledsen på livet. För att det är alldeles för kort.
Louder, louder and we'll run for our lives, I can hardly speak I understand
Idag var bra. Typ. Kort skoldag, sen lunch och träning med Linnea. Och nu sitter jag här med en avfallspåse på huvudet, i väntan på att bli av med min råttfärgsutväxt.
Morfars gamla kompis var här innan också. Jobbigt. Han berättade om hur stolt morfar var över oss hela tiden. Och vi var stolta över honom. Alla som nånsin har träffat honom, vet att han var den snällaste människan på jorden. Som funnits någonsin. Det fanns inte en liten atom i nån av hans gener som innehöll ondska. Över huvud taget.
Jag är inte på topp nu heller. Jag har ständigt PMS känns det som. Jag kan inte sova på nätterna, och det enda jag gör är att vara arg och ledsen. Men det vore konstigt om det inte vore så kanske?
Jag är arg på livet. För att det är så jävla orättvist.
Jag är ledsen på livet. För att det är alldeles för kort.
Louder, louder and we'll run for our lives, I can hardly speak I understand
i will try to fix you
Bara för att Chris Martin likaväl hade kunnat sjunga direkt till mig..
no hero in her sky
damien rice - And so it is just like you said it would be life goes easy on me most of the time
Idag var dagen då jag bröt ihop i skolan. Mamma ringde och grät i telefonen, och då fanns det inte mycket mer alternativ än att göra detsamma. Usch. Jag tycker så synd om min älskade mor, som är föräldralös nu. Jag borde inte gnälla egentligen, kan inte ens föreställa mig hur hon måste må.
Men det var skönt att ha världens bästa Sofia, Mia och Filippa där. Dom är grymma helt enkelt.
Sen var det fika med världens bästa Julia och Sofia också. Det är också värt.
Jag har sagt det förr, men ja, man klarar sig med lite hjälp från sina kompisar. Det är sånt man behöver. Att få tänka på annat och bara ha kul. Skratta åt Sofias blivande italienska make, min jakt efter en arisk pojkvän och göra grädd-korvar. Det livar liksom upp.
Och nu när jag sitter här, när jag egentligen behöver plugga, men allt handlar om prioritering eller hur? Och just nu är kompisarna och familjen den första prioriteringen. Obetydliga saker som plugga och städa kan vänta.
Och när jag sitter här med min London-kopp, mest känd som vin-koppen, fylld med te, när det är vackert ute, när jag har msn-dejt med världens bästa Ida, så känns livet rättså bra ändå.
i can't take my mind of you
Idag var dagen då jag bröt ihop i skolan. Mamma ringde och grät i telefonen, och då fanns det inte mycket mer alternativ än att göra detsamma. Usch. Jag tycker så synd om min älskade mor, som är föräldralös nu. Jag borde inte gnälla egentligen, kan inte ens föreställa mig hur hon måste må.
Men det var skönt att ha världens bästa Sofia, Mia och Filippa där. Dom är grymma helt enkelt.
Sen var det fika med världens bästa Julia och Sofia också. Det är också värt.
Jag har sagt det förr, men ja, man klarar sig med lite hjälp från sina kompisar. Det är sånt man behöver. Att få tänka på annat och bara ha kul. Skratta åt Sofias blivande italienska make, min jakt efter en arisk pojkvän och göra grädd-korvar. Det livar liksom upp.
Och nu när jag sitter här, när jag egentligen behöver plugga, men allt handlar om prioritering eller hur? Och just nu är kompisarna och familjen den första prioriteringen. Obetydliga saker som plugga och städa kan vänta.
Och när jag sitter här med min London-kopp, mest känd som vin-koppen, fylld med te, när det är vackert ute, när jag har msn-dejt med världens bästa Ida, så känns livet rättså bra ändå.
i can't take my mind of you
ingenting
kent - ingenting först kom ingenting sen kom ingenting sen kom ingenting
Nu hamnade jag här igen, istället för att plugga. Men det gör mig ingenting. Det kanske gör mitt betyg och mitt skolarbete nånting, men vafan?
Jag har faktiskt saknat att blogga tror jag. Efter Bloggincidenten har jag liksom inte haft inspirationen eller viljan att göra det, men jag har nog saknat det.
Bloggade i två år innan, innan min paus. På grund av Bloggincidenten. Jag kan ju råda alla som skriver blogg, att inte skriva skit om sina lärare i en blogg. Då kan det hända att en lärare hittar bloggen och ringer hem till en på påsklovet. Sen så får man gå med sina föräldrar till rektorn. Samt be alla lärare om ursäkt. Och så införs det nya regler i skolans redan tjocka regelbok. Om att man inte får skriva dumma saker på nätet, för det är en offentlig källa. Och så kan gymnasiechefen prata om det varje skolavslutning samtidigt som man får onda blickar från lärare.
Så kan det gå om man heter Linda Östlund. Men, det är alltid nån som måste va boven i dramat eller hur? Så nu har jag gjort mitt onda för den här livstiden. Och nu skrattar jag mest åt det. För det är så jävla löjligt. Lilla jag liksom?
Bloggincidenten var väl bara en del av all skit som hände 2009. Så jag är så jävla glad för att ha blivit av med det.
Och ja, man lär sig av sina misstag. Och jag tänker då fan inte göra om dom.
dom jävlarna tog oss en efter en, dom ljög och bedrog oss med sanningen
från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld
Now comes the night
Rob Thomas - no you will not be forgotten and you will not be alone.
Ibland förvånas man över sin egen självbehärskning. Idag, på väg till skolan ser jag en brandbil åka förbi samtidigt som Now comes the night börjar spelas i iPoden. Så jävla töntig och känslig är jag, ville bara vända, springa så långt bort jag kunde och gräva ner mig nånstans.
Det är såna små tecken överallt, som gör att man vill bryta ihop. Men jag antar att det är bra. Det är väl dom tecknen som gör att man minns. En låt, en doft, en brandbil. Vad som helst egentligen. Så man får nog försöka leva på bristningsgränsen för att minnas. Så länge jag minns finns du.
Jack's mannequin - you haven't come this far to fall off the earth.
Nej, jag ska sluta spy galla över mitt liv, och leta efter de positiva sakerna i stället.
Imorgon är det faktiskt bara 150 dagar kvar till studenten, och 50 dagar kvar tills vi drar till Rom. Däremellan är det praktik, sportlov, en efterlängtad Kent-konsert, påsklov, massa annat ledigt, min 19-årsdag och balen. Så ja,
2010 kommer bli ett jävligt bra år trots allt.
Ibland förvånas man över sin egen självbehärskning. Idag, på väg till skolan ser jag en brandbil åka förbi samtidigt som Now comes the night börjar spelas i iPoden. Så jävla töntig och känslig är jag, ville bara vända, springa så långt bort jag kunde och gräva ner mig nånstans.
Det är såna små tecken överallt, som gör att man vill bryta ihop. Men jag antar att det är bra. Det är väl dom tecknen som gör att man minns. En låt, en doft, en brandbil. Vad som helst egentligen. Så man får nog försöka leva på bristningsgränsen för att minnas. Så länge jag minns finns du.
Jack's mannequin - you haven't come this far to fall off the earth.
Nej, jag ska sluta spy galla över mitt liv, och leta efter de positiva sakerna i stället.
Imorgon är det faktiskt bara 150 dagar kvar till studenten, och 50 dagar kvar tills vi drar till Rom. Däremellan är det praktik, sportlov, en efterlängtad Kent-konsert, påsklov, massa annat ledigt, min 19-årsdag och balen. Så ja,
2010 kommer bli ett jävligt bra år trots allt.
with a little help from my friends
Som Beatles sjunger - I get by with a little help from my friends.
Så jävla sant.
I tider som de här, så värmer varenda litet tröstande ord. Sånt betyder så oerhört mycket. Även om det är från en god kompis, en som jag inte ens vet namnet på, en kompis mamma, eller vem som helst, så hjälper det.
Men det finns nog alltid dom som sticker ut från mängden. Så jag vill väl tillägna detta inlägg till världens bästa Ida Röjens. Henne kan jag prata om allt med, och hon vet precis vad hon ska säga, vad hon ska göra. Hon vet vad jag behöver. Så ja, tack Ida. För att du finns och för att du är bäst.
du är min hjälte för du vågar vara rak
du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen, igen, igen
01.47
Klockan är halv två. Jag kan inte sova. Allt är som det brukar.
Jag har luggit sömnlös stort sett i två hela veckor. Den senaste veckan har jag gråtit mig till sömns. Det är ganska effektivt ändå, tårarna tröttar ut en.
"Man glömmer att nätterna är korta och sömnen den bedrar mig med min hjärtesorg."
Så jag kände att jag behövde få ur mig allt. Alla tankar, alla känslor. Det är så jävla tradigt att sitta med papper och penna och skriva, så blogg var väl det bästa alternativet. En blogg, för min egen skull.
Min morfar dog för två veckor sen. Två veckor och tre dagar sen. Om man ska vara mer exakt. Dagen innan julafton år tvåtusennio. Jävla typiskt. Och okej, big deal att förlora en skröplig gammal morfar? Men så var det inte. Min morfar var världens bästa. Bara 66 år. Han hann ha 66 underbara år här på jorden, 18 av dom hade jag turen att få dela med honom. 66 år innan cancern tog honom.
Han var min hjälte. Han var min vän. Han var världens bästa.
Han har i hela sitt liv varit fullt frisk. Det kom från ingen stans. Satans, jävla, helvetescancer. Sarkom hette den, sarkom som drabbar 1% av alla som får cancer i Sverige varje år. Sarkom som är nästintill omöjlig att bota. Och den tog min morfar.
Åt helvete med Gud. Jag har aldrig trott på något sånt, det har varit för mycket ont som har hänt mig. Så jag har aldrig ens behövt tänka på den saken. Och alla som tror på honom, han är i så fall dum i huvet och straffar fel människor. Jag skiter i om kristna människor nån gång läser det här, och blir upprörda. Det är min åsikt, och den står jag jävligt starkt för.
Jag är bara 18 år. 18 år och 8 månader. Och under dessa 18 år och 8 månader har jag tvingats uppleva mer sorg än vad många behöver innan dom är 50. Det är klart det finns de som har det värre. Men så jävla orättvist ändå. Min mormor dog för 3 år sen. 3 år och 5 månader. Exakt. Hon var då bara 62 år. Och min bästa vän.
Så ja, livet är så jävla orättvist. Men man ska väl vara glad för att man fortfarande har det kvar..
Jag har luggit sömnlös stort sett i två hela veckor. Den senaste veckan har jag gråtit mig till sömns. Det är ganska effektivt ändå, tårarna tröttar ut en.
"Man glömmer att nätterna är korta och sömnen den bedrar mig med min hjärtesorg."
Så jag kände att jag behövde få ur mig allt. Alla tankar, alla känslor. Det är så jävla tradigt att sitta med papper och penna och skriva, så blogg var väl det bästa alternativet. En blogg, för min egen skull.
Min morfar dog för två veckor sen. Två veckor och tre dagar sen. Om man ska vara mer exakt. Dagen innan julafton år tvåtusennio. Jävla typiskt. Och okej, big deal att förlora en skröplig gammal morfar? Men så var det inte. Min morfar var världens bästa. Bara 66 år. Han hann ha 66 underbara år här på jorden, 18 av dom hade jag turen att få dela med honom. 66 år innan cancern tog honom.
Han var min hjälte. Han var min vän. Han var världens bästa.
Han har i hela sitt liv varit fullt frisk. Det kom från ingen stans. Satans, jävla, helvetescancer. Sarkom hette den, sarkom som drabbar 1% av alla som får cancer i Sverige varje år. Sarkom som är nästintill omöjlig att bota. Och den tog min morfar.
Åt helvete med Gud. Jag har aldrig trott på något sånt, det har varit för mycket ont som har hänt mig. Så jag har aldrig ens behövt tänka på den saken. Och alla som tror på honom, han är i så fall dum i huvet och straffar fel människor. Jag skiter i om kristna människor nån gång läser det här, och blir upprörda. Det är min åsikt, och den står jag jävligt starkt för.
Jag är bara 18 år. 18 år och 8 månader. Och under dessa 18 år och 8 månader har jag tvingats uppleva mer sorg än vad många behöver innan dom är 50. Det är klart det finns de som har det värre. Men så jävla orättvist ändå. Min mormor dog för 3 år sen. 3 år och 5 månader. Exakt. Hon var då bara 62 år. Och min bästa vän.
Så ja, livet är så jävla orättvist. Men man ska väl vara glad för att man fortfarande har det kvar..
