lindaostlund

lasse lindh - för jag tänker gömma det för dig

johnossi igår var galet. publiken var helt jävla galen. john var galen. gittarren var galen. ossi var galen. trummorna var galna. jag var galen. alla var galna. det var galet bra helt enkelt.

det är mitt och blir aldrig ditt

ida röjens, min grodis, är också galet bra. mer välbehövliga heart-to-heart-samtal med henne tack!

du gråter jag gråter inte

och ikväll går min kärlek för en artist till lasse lindh. har sagt det förr och säger det igen, att han måste va sveriges mest underskattade artist, han borde va minst lika stor som håkan hellström. jo, det är sant, jag tycker det. han är sveriges största poet typ, ingen skriver om kärlek som han gör. och om det är nån artist som borde skriva en biografi, och som jag skulle dö för att läsa, så är det han. och ibland så tror jag på riktigt att det är till mig han skriver höhö. hans musik som får mig att vilja gråta och dansa och sjunga, på samma gång. så lasse lindh, om du googlar ditt egna namn nångång, kan du snälla sluta va tyst och släppa nytt album nununu?

det är sånt du gör och sånt jag inte gör

om ni undrar varför jag sitter här klockan tolv med kärleksförklaring till lasse lindh, så är det mest för att jag är lite rebellisk och försöker vända på dygnet och har inte så mycket bättre för mig. jag har inte en enda jobbtid förrän om tre veckor, och tänkte att nu ska jag bete mig som 19 och va öppe halva nätterna istället för att va som 90 och somna vid halv tio. så det så. sen har mina små "charmiga", enligt vissa konstiga sätt att uttala ord på gjort mig lite förvirrad. öppe eller uppe?

och fem enkla saker blir aldrig fem enkla saker mer

nu ska jag fortsätta gråta, dansa och sjunga till långt in i natten.

så kom igen då med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan