beat it
michael jackson/fall out boy - it doesn't matter who's wrong or right
Förlåååt, för att jag uppdaterar hela tiden, men jag har liksom inget bättre för mig..
Nej, jag har inget bättre för mig en fredagkväll. Rub it in my face (jo lite OC-smittad, därför...)
Jag och Jullem var i huskvarna på Michael Jackson-pass. Det var värt. Mycket kul, och mycket jobbigt. Phuuu.
Och nu sitter jag här med Spotify, för ovanlighetens skull, och alla som inte gillar kent (hur man nu inte kan göra det?) lyssna på carolina wallin pérez, nu. Kent-covers, och hon är duktig.
Jag är lite, eller ganska väldigt jättemycket, anti covers annars. Typ, EMD - all for love, usch, det är nästan så att dom skulle kunna avrättas för det... Eller, inte dom, utan låten. Westlife - typ alla deras låtar är väl covers? Men den värsta är the rose. Originalet är såå mycket bättre. Men, hur många är det ens som vet vem som har gjort originalet till både all for love och the rose? Inte många, tyvärr. Och det är lite skamligt.
no one wants to be defeated
Och den cover som jag har mest hat för just nu, Darin - Viva la vida. Fyfan säger jag bara. Får rysningar av obehag så fort jag tänker på det...
Grejen med covers är väl att göra om låtarna till sina egna, eller hur? Inte sjunga exakt likadant som originalet. Samma tonart, samma höjningar rätt igenom. Då är det fan ingen cover, det är bara skitdåligt.
Men det finns ju dom som lyckas göra nåt bra av det också... Wallin Pérez är jätteduktig, och Timo Räisänens rena cover-album ...and then there was Timo är hur bra som helst. Och typ, the baseballs, haha dom är grymma. Meeeen, grejen med alla dom här är att dom gör låtarna till sina egna. Och det, mina vänner är en jävligt stor skillnad.
Och, jag har lite svårt för att erkänna det, det är lite jobbigt. Jag vet att Michael Jackson är en legend och allt det där, meeen, den här är bättre än originalet. Usch, jag skäms, men jag tycker det.
och jag tycker inte ens att fall out boy är bra...
just beat it
Förlåååt, för att jag uppdaterar hela tiden, men jag har liksom inget bättre för mig..
Nej, jag har inget bättre för mig en fredagkväll. Rub it in my face (jo lite OC-smittad, därför...)
Jag och Jullem var i huskvarna på Michael Jackson-pass. Det var värt. Mycket kul, och mycket jobbigt. Phuuu.
Och nu sitter jag här med Spotify, för ovanlighetens skull, och alla som inte gillar kent (hur man nu inte kan göra det?) lyssna på carolina wallin pérez, nu. Kent-covers, och hon är duktig.
Jag är lite, eller ganska väldigt jättemycket, anti covers annars. Typ, EMD - all for love, usch, det är nästan så att dom skulle kunna avrättas för det... Eller, inte dom, utan låten. Westlife - typ alla deras låtar är väl covers? Men den värsta är the rose. Originalet är såå mycket bättre. Men, hur många är det ens som vet vem som har gjort originalet till både all for love och the rose? Inte många, tyvärr. Och det är lite skamligt.
no one wants to be defeated
Och den cover som jag har mest hat för just nu, Darin - Viva la vida. Fyfan säger jag bara. Får rysningar av obehag så fort jag tänker på det...
Grejen med covers är väl att göra om låtarna till sina egna, eller hur? Inte sjunga exakt likadant som originalet. Samma tonart, samma höjningar rätt igenom. Då är det fan ingen cover, det är bara skitdåligt.
Men det finns ju dom som lyckas göra nåt bra av det också... Wallin Pérez är jätteduktig, och Timo Räisänens rena cover-album ...and then there was Timo är hur bra som helst. Och typ, the baseballs, haha dom är grymma. Meeeen, grejen med alla dom här är att dom gör låtarna till sina egna. Och det, mina vänner är en jävligt stor skillnad.
Och, jag har lite svårt för att erkänna det, det är lite jobbigt. Jag vet att Michael Jackson är en legend och allt det där, meeen, den här är bättre än originalet. Usch, jag skäms, men jag tycker det.
och jag tycker inte ens att fall out boy är bra...
just beat it
Kommentarer
Trackback
