lindaostlund

10 657 människor älskade dom där håkan kommer från.
10 657 var bara en av många människor han drömt om.
10 657 var saknade te havs.
10 657 var 13 år igen.
10 657 visste inte vilka dom va, men visste att dom var håkans.
10 657 mötte honom där båtarna rullar ut.
10 657 såg ut som dockor i kulissen.
10 657 visste vilken dy hon varit i.
10 657 hade hört nåt om hurricane.
10 657 hade varit i alla städer.
10 657 tyckte att ingenting är logiskt.
10 657 brann upp i natten.
10 657 hade inte sett nån i ögonen.
10 657 hade tro och tvivel.
10 657 ramlade dåliga gatan fram.
10 657 lät det explodera i skyn.
10 657 skickade kärlek i ett brev 1000 gånger.
10 657 kunde fås så lätt.
10 657 kommer va borta för en lång, lång tid.
10 657 gavs arsenik.
10 657 rev en vacker dröm.
10 657 var snart där.
10 657 var förlorare, sen dom var 17, 17 år.

10 657 var i Scandinavium. 10 657 skrek. 10 657 sjöng. 10 657 hoppade. 10 657 dansade. 10 657 svettades. 10 657 skrattade. 10 657 applåderade. 10 657 oooooo:ade. 10 657 blev en enda stor håkanälskande massa.

Underbart. Fantastiskt. Otroligt. Suveränt. Kalasbra. Kanonis. Jag skulle kunna använda alla superlativ som finns i hela världen, och ändå inte kunna beskriva hur otroligt jävla bra det var.

Och jag tycker synd om den lilla del av Sverige som inte har insett hur stor och fantastisk Håkan Hellström är, och därför inte kommer få vara med om världens bästa liveupplevelse.

Och nu kommer jag hamna i den här jobbiga "efter-konsert-koman". Där man inte kan lyssna på nåt annat än Håkan Hellström, för att inget annat är lika bra. Och där man inte heller kan lyssna på Håkan Hellström för att det inte låter riktigt lika bra på skiva som det gör live. Men det är det värt.