lindaostlund

florence valentin - du är värd mer än asfalt

idag har jag varit arg. jag vet inte på vad eller varför, mest bara är arg. så klokast har varit för folk att hålla sig på några meters avstånd, och helst inte tilltala mig alls. men ändå är det när man är arg som folk ska provocera en som mest? tråkigt.

och snöblandat regn

och har till och med varit arg på mitt lille hus. för att det är fult inrett och stökigt. mest arg på dom fula, äckliga, gröna sofforna. och dom fula opassande gardinerna. och julpyntet som har hängt där sen förra julen. och den fula, äckliga, gröna mattan. och dom fula, tio-årtionden-fel-i-tiden-tavlorna. och på hela rummet, som mest ser ut som ett rum där medelålders gubbar träffas för att dricka whisky, röka cigarr och prata ekonomi.

du är värd mer än trängslen i morgonrusningen

så jag tog saken i egna händer och rev ner gardinerna, slängde bort julpyntet, rullade ihop mattan och tog ner tavlorna. svinkallt på golvet nu, men bara en ursäkt att överanvända fårskinnstofflorna lite mer. och på riktigt så slängde jag över lakan över dom gröna sofforna. för att slippa se dom. tror inte att det blev så mycket bättre, nu ser det mest ut som ett rum där man har täckt över möblerna efter att nån har dött typ. men det är ljust och rent. och trevligare ändå. om man tänker bort att det ser ut som en döds rum.

det krossar mitt hjärta

och att storstäda vårt lille hus är inte helt smärtfritt för sveriges mest spindelrädda människa. så arget har blandats med panikslaget. usch. kom på att listan över saker jag är rädd för är längre än listan över saker jag inte är rädd för. jag måste ju tuffa till mig.

när vi krossar porslin

nu ska jag lyssna lite mer på revolt III och sen gå att lägga mig och vakna med ett leende på läpparna imorgon, där det vankas jobb och sen göra jönköpings gator osäkra på nattkvisten. gott!

ikväll vill jag vara vän med dig