lindaostlund

broder daniel - for all my life I've been waiting for something lasting

mycket händelserik dag, med start hos tandläkarn. och på riktigt, är alla tandläkare tröga? där ligger jag i tandläkarstolen, som jag hatar, med fyra slangar i munnen och så ska dom prata med mig. "vissa tycker att det här gör ont, hur känns det linda?" "öööööeooogaajhh (=ja det gör ont som fan, kan ni snälla sluta?)" "åh, den här nya maskinen är så bra" "ööööeeegjha (=jag hör inte vad du säger för allt surrande och är du trög, jag kan inte svara. eller, pratade du med mig?)".

you lose your hunger and you lose your way

sen träning, vad gör man inte för att få träffa sina kära väninnor? det mest konstaterades att jag har en konstig relation till mina strumpor, som dagen till ära var mansstrumpor, att jag och julia är duktiga på att göra mänskliga hinderbanor, och att sofia hittade en borste hon gärna ville ta med sig hem.

you get confused and then you fade away

och så möte med habo if i två timmar. ändå, möte, vuxenpoäng! jag och alla män 40+ i en lokal som luktade lite svett och inget fika. mysigt. i alla fall så vet jag inte alls hur det blir nästa år, men tja, kommer nog fortsätta träna, okej att jag tycker det är lite jobbigt, tar mycket tid och jag hellre ligger hemma i soffan än att stå på en fotbollsplan i ösregn, men jag tycker så mycket om mina små skitungar, så..

oh this town kills you when you are young