there’s still a little bit of your taste in my mouth
damien rice - there’s still a little bit of you laced with my doubt
idag blev det först nostalgi-morgon med jullem, filmer vi spelade in när vi var jättejättesmå, och jättejättetöntiga, och jättejätteroliga. men mest jättejättefula. med jättejättesmå menar jag typ, 12 år. och sen såg vi musikalen vi gjorde i nian. där jag tvingades ha backslick och sjunga en rad. inte så fint. men den är grym. och så åt vi lussekatter, mums.
it’s still a little hard to say what's going on
sen ägnade jag en timme åt skottning. sveriges klenaste och mest tafatta människa är jag, därav tog det en timme. största delen av denna timmen försökte jag få fram Vrålåket som hade gömt sig under en snöhög, tack herr skottare. när jag sedan skulle flytta på den, så är dörrarna igenfrusna och går inte att öppna. ovärt kallas det.
stones taught me to fly
nu ska resten av eftermiddagen och kvällen spenderas med att läsa harry potter i alla fall. med brist på annat att läsa letade jag fram sjunde boken igår, och blev alldeles stissig. jag är ju faktiskt en gammal, all-in hp-nörd. på riktigt. som vice ordföramde i en harry potter-klubb, som man förövrigt var tvungen att klara ett intagningsprov för att få vara med, och med ett harry potter-altare i rummet. jag kallades också för harriette potter av papi under hela mitt elfte levnadsår. och även fast den tiden är förbi kan man inte annat än att säga att det är en helt otrolig berättelse, jag är fascinerad.
love, it taught me to lie
blev lite ledsen dock, kommer inte ihåg om morfar hann läsa den. vi brukade slåss om vem som skulle få läsa hp-böckerna först, jag tror jag vann den där sjunde fajten, men kommer inte ihåg om han läste den efter det. men jag tror det. annars har dom kanske bibliotek i nangijala?
life, it taught me to die
idag blev det först nostalgi-morgon med jullem, filmer vi spelade in när vi var jättejättesmå, och jättejättetöntiga, och jättejätteroliga. men mest jättejättefula. med jättejättesmå menar jag typ, 12 år. och sen såg vi musikalen vi gjorde i nian. där jag tvingades ha backslick och sjunga en rad. inte så fint. men den är grym. och så åt vi lussekatter, mums.
it’s still a little hard to say what's going on
sen ägnade jag en timme åt skottning. sveriges klenaste och mest tafatta människa är jag, därav tog det en timme. största delen av denna timmen försökte jag få fram Vrålåket som hade gömt sig under en snöhög, tack herr skottare. när jag sedan skulle flytta på den, så är dörrarna igenfrusna och går inte att öppna. ovärt kallas det.
stones taught me to fly
nu ska resten av eftermiddagen och kvällen spenderas med att läsa harry potter i alla fall. med brist på annat att läsa letade jag fram sjunde boken igår, och blev alldeles stissig. jag är ju faktiskt en gammal, all-in hp-nörd. på riktigt. som vice ordföramde i en harry potter-klubb, som man förövrigt var tvungen att klara ett intagningsprov för att få vara med, och med ett harry potter-altare i rummet. jag kallades också för harriette potter av papi under hela mitt elfte levnadsår. och även fast den tiden är förbi kan man inte annat än att säga att det är en helt otrolig berättelse, jag är fascinerad.
love, it taught me to lie
blev lite ledsen dock, kommer inte ihåg om morfar hann läsa den. vi brukade slåss om vem som skulle få läsa hp-böckerna först, jag tror jag vann den där sjunde fajten, men kommer inte ihåg om han läste den efter det. men jag tror det. annars har dom kanske bibliotek i nangijala?
life, it taught me to die
Kommentarer
Trackback
