lindaostlund

kent - alla våra högtflygande planer dom sprack på små detaljer som man glömt

klockan är halv tolv. och hittills idag har jag hunnit reflektera följande:

jag trodde att jag visste vad jag ville

- att gårdagen, med bowling, bongo, nachos, sofia, filippa, nina och mia, var väldigt bra.

men vad fan jag var så ung och dum och full då

- att packa är det svåraste som finns. jag vill ha med mig hela min garderob, vet inte vad jag känner för att ha på mig. samtidigt vill jag inte ha med mig nåt, vill kunna fylla resväskan med massa nytt.

allt värt att veta har du lärt mig

- att tillbaka till samtiden sägs vara kents "sämsta" album. och ändå är det så jävla bra.

men du säger att jag inte står i skuld

- att skolan lärde mig att stava necessär, vilket är egenvärde för mig eftersom jag hatar felstavningar. (från latinets necesse "vara nödvändigt". suffixet -är från franskans -aire. )

så håll ditt huvud högt

- att jag är en tönt.

för jag älskar allt du gör

- att våga hämta dammsugarn och döda en spindel alldeles själv, utan att börja gråta, tyder på enorma framsteg.

håll ditt huvud högt

- att jag i en veckas tid har haft huvudvärk, och nu får det vara nog.

det är allt man kan begära

- att synka sin iPod är det värsta som finns. att lägga in nya låtar tar hundra år, och låtar man hade innan försvinner för att iTunes inte kan hitta dom igen. jävla virus.

jag vet att du gav mig all din kärlek

- att min dator låter döende när den importerar skivor.

utan krav på en motprestation

- att väderprognosen för New York nästa vecka visar regn regn regn, bara regn. samtidigt i sverige är det strålande sol. och det är förjävligt.

åh, som jag önskar jag var värd dig

- att jag hur som helst inte har någon rätt att klaga på någonting, för jag åker faktiskt snart till New York.

att jag kunde ge dig nånting lika stort



åh, det var då, som nu, till sist, för alltid