and the hardest part was letting go, not taking part

coldplay - I could feel it go down bittersweet, I could taste in my mouth

jag skulle kunna ägna det här inlägget åt att berätta hur äckliga mina händer är. och berätta att dom ser ut som en 90-årings. att jag är så äckligt torr att jag sitter här med bomullshandskar och massa salva för att slippa smärtan. och så har jag brutit varenda nagel, så dom ser ut som dom gjorde när jag var 14 (okej, jag erkänner, tillochmed 17år..) och fortfarande bet på dom. och sen är jag världens största klump som lyckas riva mig på allt som finns att riva sig på, som typ en osthyvel bara för att nämna nåt, så dom är såriga. jag vill hugga av dom lite. fast har ju redan konstaterat, att utan händer blir det svårt att äta godis, så dom får va kvar.

silver lining the cloud oh and I, I wish that I could work it out

men istället kan jag berätta vilken fantastisk lördagkväll jag hade. den var rolig. ida är bäst och mm, typ så.

you really broke my heart

och så kan jag berätta om en gäst som skrev på servett igen. det borde alla göra. "hej, vad söt du är du som jobbar här. tack för frukosten". nej det var kanske inte mig dom menade, men mitt ego kan behöva en boost och kan ju få tro det.

and I tried to sing but I couldn't think of anything

och så lyssnar jag fix you liveversion, som är det enda som duger just nu, och jag kan inte vänta. och så undrar jag om man kommer från göteborg, och inte gillar håkan hellström, då borde man inte räknas som en äkta göteborgare? eller?

everything I know is wrong everything I do, it's just comes undone




and everything is torn apart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0