fortsätt när dom lynchat sista hoppet
jag har nog aldrig tidigare blivit så illa berörd av någonting. jag har aldrig känt sån empati innan. jag har aldrig varit så arg innan. och jag kan helt enkelt inte släppa det här med utöya, oslo, norge.
i lördags kom jag hem, gick in på aftonbladets hemsida, läste och grät i en timme. det gjorde fysiskt ont i hjärtat på mig. och nu, tre dagar senare, känner jag mig tom. och jag vet inte hur jag ska kunna sluta tänka på det. sluta tänka på alla drabbade. alla dödade. alla skadade. alla överlevande. och alla familjer, vänner och bekanta till dessa. hur en hel nation, så nära vår egen, slogs i spillror. och om jag inte kan släppa det, gå vidare, jag som inte ens har någon direkt koppling, hur kan de som verkligen är drabbade gå vidare?
en mamma, en pappa, en syster, en bror, en farmor, en mormor, en morfar, en farfar, en bästa komis, en massa vänner. gånger 93. han har tagit 93 personers liv, men förstört tusentals. och straffet riskerar att bli 21 års fängelse, för terrorism. men de han har kallblodigt mördat, deras anhöriga är dömda till ett livslångt mentalt helvete.
och det värsta är att han inte har något emot att sitta i fängelse. han ville nå ut med sitt budskap. och det var 21 år värt. han har planerat det i nio år, sitter av 21 år, kommer ut när han är 53 och har då kanske 30 år kvar att leva. det tycker han nog är helt okej. för hans namn är känt över hela världen, han har fått ut sitt antiislamistiska, nazistiska budskap och säkert finns det människor som inte tycker att han är ett monster, utan en hjälte.
men jag hoppas av hela mitt hjärta, att han inte kommer så långt som till fängelse. eller om han gör det att han inte överlever det. han förtjänar inte att leva.
och sverigedemokraterna kan sitta i sin lilla partistuga, och tycka att dom är terroristexperter och att sveriges regering måste göra nåt åt det ökande hotet om terrorism. men det är ju såna som dem, högerextremister, som är 10-talets terrorister. främlingsfientliga personer är ett större terrorhot mot västvärlden än vad de de hyser hat mot är. sparka ut jävlarna ur riksdagen.
fast gör inte det. de är demokratiskt framröstade, och vi måste visa att demokrati är ett vinnande koncept. visa att Anders Behring Breivik har fel.
och folk pratar om att detta som har hänt norge inte är värre än det som händer i krigsdrabbade eller svältdrabbade länder, där samma mängd människor dör varje dag. att vi i sverige är såna egoister och dubbelmoralister som bara tycker det är hemskt för att det hände i vårt grannland. okej, krig och svält är också fruktansvärt, hemskt och oacceptabelt. men i krig är det flera parter. i krig känner man en samhörighet med sin armé eller nåt annat sjukt, och det är gemenskap och grupptryck. och man har vapen som kan utrota en hel by med ett knapptryck. Anders Behring Breivik var själv. och han sköt ihjäl sina offer, en efter en. med två kulor, för att vara riktigt säker på att de var döda. 93 människoliv. sådan grymhet har inte världen skådat sedan andra världskriget. och knappt ens hitler var så fruktansvärt grym, han delegerade dessa våldsdåd till sina undersåtar.
och om Bin Ladin hade sagt att nej, flyg inte in med flygplan i World Trade Center, gå in dit, utklädda till poliser, och skjut personerna där, en efter en. och peppra dom inte med automatvapen, skjut dom lugnt, iskallt och sansat, samtidigt som du pratar med dom, med två skott. vetefan om han hade hittat någon som skulle ställa upp då? på nåt sätt känns det mer mänskligt att vara självmordsbombare, då dör man själv först, och slipper se den förödelse man har skapat.
och Anders Breivik mördade, kallblodigt och iskallt, ungdomar. de flesta mellan 14 och 20 år. som ville förändra världen till det bättre. som var på läger, för att ha kul, träffa nya människor, bli kära, ha roligt, prata politik. enligt Anders Behring Breivik var de ett hot mot norges och världens framtid. vafan?
att en människa kan känna så mycket hat, att nån kan va så sjukt jävla störd. jag fattar inte. tack och lov är han en av få. men ändå räcker det med en människa för att få andra att börja tvivla på mänskligheten.
det har pågått i århundraden. vi ska inte tvivla eller vara rädda. vi måste enas, och bara finnas där för varandra. och vi måste förstå. att det spelar ingen som helst jävla roll hur vi ser ut, vad vi har för hudfärg, vad vi har för politiska åsikter, vad vi tillhör för religion. kan vi inte bara låta varandra se ut som vi vill, tycka vad vi vill, och låta varandra leva? "om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans." exakt så. det är precis så vi måste göra.
i lördags kom jag hem, gick in på aftonbladets hemsida, läste och grät i en timme. det gjorde fysiskt ont i hjärtat på mig. och nu, tre dagar senare, känner jag mig tom. och jag vet inte hur jag ska kunna sluta tänka på det. sluta tänka på alla drabbade. alla dödade. alla skadade. alla överlevande. och alla familjer, vänner och bekanta till dessa. hur en hel nation, så nära vår egen, slogs i spillror. och om jag inte kan släppa det, gå vidare, jag som inte ens har någon direkt koppling, hur kan de som verkligen är drabbade gå vidare?
en mamma, en pappa, en syster, en bror, en farmor, en mormor, en morfar, en farfar, en bästa komis, en massa vänner. gånger 93. han har tagit 93 personers liv, men förstört tusentals. och straffet riskerar att bli 21 års fängelse, för terrorism. men de han har kallblodigt mördat, deras anhöriga är dömda till ett livslångt mentalt helvete.
och det värsta är att han inte har något emot att sitta i fängelse. han ville nå ut med sitt budskap. och det var 21 år värt. han har planerat det i nio år, sitter av 21 år, kommer ut när han är 53 och har då kanske 30 år kvar att leva. det tycker han nog är helt okej. för hans namn är känt över hela världen, han har fått ut sitt antiislamistiska, nazistiska budskap och säkert finns det människor som inte tycker att han är ett monster, utan en hjälte.
men jag hoppas av hela mitt hjärta, att han inte kommer så långt som till fängelse. eller om han gör det att han inte överlever det. han förtjänar inte att leva.
och sverigedemokraterna kan sitta i sin lilla partistuga, och tycka att dom är terroristexperter och att sveriges regering måste göra nåt åt det ökande hotet om terrorism. men det är ju såna som dem, högerextremister, som är 10-talets terrorister. främlingsfientliga personer är ett större terrorhot mot västvärlden än vad de de hyser hat mot är. sparka ut jävlarna ur riksdagen.
fast gör inte det. de är demokratiskt framröstade, och vi måste visa att demokrati är ett vinnande koncept. visa att Anders Behring Breivik har fel.
och folk pratar om att detta som har hänt norge inte är värre än det som händer i krigsdrabbade eller svältdrabbade länder, där samma mängd människor dör varje dag. att vi i sverige är såna egoister och dubbelmoralister som bara tycker det är hemskt för att det hände i vårt grannland. okej, krig och svält är också fruktansvärt, hemskt och oacceptabelt. men i krig är det flera parter. i krig känner man en samhörighet med sin armé eller nåt annat sjukt, och det är gemenskap och grupptryck. och man har vapen som kan utrota en hel by med ett knapptryck. Anders Behring Breivik var själv. och han sköt ihjäl sina offer, en efter en. med två kulor, för att vara riktigt säker på att de var döda. 93 människoliv. sådan grymhet har inte världen skådat sedan andra världskriget. och knappt ens hitler var så fruktansvärt grym, han delegerade dessa våldsdåd till sina undersåtar.
och om Bin Ladin hade sagt att nej, flyg inte in med flygplan i World Trade Center, gå in dit, utklädda till poliser, och skjut personerna där, en efter en. och peppra dom inte med automatvapen, skjut dom lugnt, iskallt och sansat, samtidigt som du pratar med dom, med två skott. vetefan om han hade hittat någon som skulle ställa upp då? på nåt sätt känns det mer mänskligt att vara självmordsbombare, då dör man själv först, och slipper se den förödelse man har skapat.
och Anders Breivik mördade, kallblodigt och iskallt, ungdomar. de flesta mellan 14 och 20 år. som ville förändra världen till det bättre. som var på läger, för att ha kul, träffa nya människor, bli kära, ha roligt, prata politik. enligt Anders Behring Breivik var de ett hot mot norges och världens framtid. vafan?
att en människa kan känna så mycket hat, att nån kan va så sjukt jävla störd. jag fattar inte. tack och lov är han en av få. men ändå räcker det med en människa för att få andra att börja tvivla på mänskligheten.
det har pågått i århundraden. vi ska inte tvivla eller vara rädda. vi måste enas, och bara finnas där för varandra. och vi måste förstå. att det spelar ingen som helst jävla roll hur vi ser ut, vad vi har för hudfärg, vad vi har för politiska åsikter, vad vi tillhör för religion. kan vi inte bara låta varandra se ut som vi vill, tycka vad vi vill, och låta varandra leva? "om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans." exakt så. det är precis så vi måste göra.
Kommentarer
Postat av: Julia
Kärlek!
Trackback
