lindaostlund

mando diao - times when I lived alone in my own land called ochrasy

idag spenderade jag dagen med mitt nystädade rum. med min nybäddade säng. som jag hoppfullt bäddat med mitt sommarpåslakan, med jordgubbar på. med doftljus med lukt av citron, fräääscht. med mando diao i högtalarna. med mysbyxor. med min pläd. med en bra bok. med en kopp te. det är då jag mår som bäst. och jag älskar egentid.

that place was everything to me

spenderade också dagen med boken jag fick av Ida, som jag läser varje gång jag behöver en ego-boost, eller bara för att påminna mig själv om hur jävla bra hon är.

the world I made it up you see

också med albumet jag fick av henne när jag fyllde 19. med massa minnen. med frågor om vart framtiden ska leda oss? med panik om att hon fyller 20 om 20 dagar och jag vet inte vad jag ska hitte på. men en liten idé har jag nog..

it's all there in my fantasy and I believe it

att jobba ett år som tim-anställd och med obestämt schema. med alldeles för mycket tid att tänka. med risk för att bli galen. men med påminnelsen av Ida "jag beundrar dig för att du är du. knäpp och galen". och med insikten om att man inte kan bli något man redan är.

I'm waking up again and see that war on screen again

med påminnelsen om att Ida tycker, och hon har alltid rätt, att min starkaste egenskap är att jag alltid ser saker positivt. och på riktigt, framtiden är inte full av frågor, den är full av möjligheter.

and it makes me want to go and hide

och herregud, djup på kvällskvisten, och jag vill spy lite på mig själv. men ska nog äta kakor istället.

this world is full of misery, the anger is too big to see


och jag älskar mitt rum, mitt ochrasy. mest för min vägg, som jag älskar. kan man ta med sig en vägg när man flyttar?

that's why I had to dream this dream