lindaostlund

paus - har levt på lånad tid

jag höll på att få en ny kompis. en guldfisk. som var 5 år. mina föräldrar stoppade mig, stackars guldfisk liksom. orvar levde tre månader. sen dog han av förstoppning. pucko levde två dagar. sen dog han när skålen sprack. mufasa levde tre veckor. sen dog han av okänd anledning. mitt samvete skulle inte klara av ytterligare en guldfisks död.

allt jag behöver är nåt att hålla i

och min fyra år yngre lillasyster har skaffat pojkvän. det jobbigaste med detta är följdfrågan (som jag nästan hatar mer än: vad ska du göra med ditt liv?)
"men linda, är det inte din tur snart då?". eller, "hur är det med linda och kärleken? det låter som en bok..."
jag - "det är snarare ett häfte. med blanka sidor."
jävla tjat hele tin. det är väl ändå ingen brådska?

sjung mig till sömns i ett rum helt utan ljud

nu lyckades jag få ihop både död och kärlek i ett inlägg. man ska sluta när man är på topp.


2007.
min lilla lillasyster har blivit stor. det har inte jag.
(förresten ska man inte se gamla bilder. 2007 hade jag problemfri hy, platt mage och mina favoritjeans innan dom sprack. på tre ställen.)

allt jag behöver är nån som du