lindaostlund

deportees - we were young at heart and our minds were filled with ease

i fredags var det konsert med mannen som är Håkan med hela svenska folket. och han gör en då aldrig besviken. jag har en fjortonårig tonårssjäl som vill skrika "jag äääälskar dig hååååkaaan!". försöker dock behärska mig, men blir ändå kär varje gång. bra så in i hellvete den där hellström.

now our fathers are coming out here to get us

och nu fick jag en plötslig saknad efter mina favoritjeans. som har varit borta i fyra månader. vaaaar är ni?! om någon har sett ett par ljusblåa jeans, stuprör med låg midja, hör av er i kommentarsfältet. hittelön utlovas.

and they will brings us home

fast å andra sidan kanske jag inte ens kommer i dom längre. tar en negerboll till.

and they will be angry at us at best

idag har jag förövrigt fått följande vuxenpoäng:
- besiktigat bilen
- fällt en tår till gordon's kitchen nightmares
- fällt en tår till utan dina andetag
- plockat ur diskmaskinen
- varit utelåst

you were making me feel

jag vet inte hur många av dessa som är vuxenpoäng egentligen, men det är i alla fall vad jag har gjort idag. jag hatar att vara ledig. 

like the youngest man alive



can’t someone write a book about it?